Matrix-dilemmat

[Ichigo]

Finbel, har du något som stöder den teorin?

[exordium]

Inga var ju riktiga människor, alla är ju program skapade av Arkitekten

Men alla är ju på sätt och vis "styrda" av människor ( som WoW! =D) så att säga att dem inte är riktiga människor är som att säga att DU inte är en riktigt människa.

Varför är inte jag en riktig människa? För att du tror att någon styr mina handlingar? Det är iofs delvis sant, tror jag - fast det är någoT som styr = miljön. Men det kan inte liknas vid matrix-dilemmat då man bara är som en WoW-karaktär utan någon som helst kontroll trots att man tror det (vilket iofs skulle kunna vara i våran värld men som verkar teoretiskt omöjligt). Själva revolutionen kom ju från att systemet buggade, det blev ett systemfel som gjorde att "människor" kunde tränga ut ur Matrix, inte att Arkitekten avsiktligt hade skapat ett kryphål och testade hur lång tid det skulle ta innan man märkte det. Allt var ju bara en stor miss.

[Finbel]

Men tänk om missen var avsiktlig!?
Tänk om han hade lagt in buggen, för att de som absolut måste revoltera, får en illusion om att de revolterar?

Ichigo
Nja, men det finns inget som motbevisar den teorin heller.

[sorill]

Om det verkar sannolikt att upproret ska lyckas och leda till en bättre
värld för alla människor, så är det skäl att ta det röda pillret. Annars är det
bättre att ta det blå. Men jag är en nyfiken jävel, så jag skulle säkert ta
det röda oavsett.

[exordium]

Men tänk om missen var avsiktlig!?
Tänk om han hade lagt in buggen, för att de som absolut måste revoltera, får en illusion om att de revolterar?

Allting är helt enkelt jättereligiöst.

[vinröd]

sorill, men tänk vilken enorm ansträngning att bygga upp den nya världen. Är det verkligen så viktigt att leva i den "verkliga" världen?
Och som Ronnie sa i träd-tråden.. Allt handlar om domäner. Matrix är verkligt om man tror på det och accepterar det..

[Nimh]

Nu har jag en massa att säga så jag trasslar in mig och glömmer vad som hör till ämnet och allt annat också. Men det jag försöker formulera är i alla fall något om att i drömmen är drömmen verklig (och det gäller då förstås för i the Matrix också). Som nämnts tidigare i diskussionen: det finns egentligen inget som säger att världen Neo kommer till efter att ha ätit det röda pillret verkligen är "den verkliga världen". Verklighet är inget självändamål eftersom man inte kan vara säker på att där man just nu befinner sig är den verkliga världen på något mer objektivt plan. Ja, jag skulle ta det blå pillret.

(Om jag mådde hemskt dåligt i den här världen skulle jag överväga att ta det röda, men det har inte att göra med vad som är verkligt eller ej; ett piller som gav alternativet att hamna i någon sorts trevlig men bestämt overklig drömvärld vore då minst lika lockande.)

[VelvetMyst]

Hur vet jag, när jag står där, att det röda pillret verkligen leder till "verkligheten"?
Men om jag skulle få ett bevis, som jag verkligen trodde på skulle jag ta det röda pillret. Annars det blå. Sen beror det ju också på hur förankrad man är i den "blåa verkligheten", det kanske finns människor där jag inte vill förlora. Jag skulle ta det röda pillret av en ren impuls tror jag, för att jag känner mig förråd av allting. Men även för att jag är nyfiken av mig och nog inte skulle trivas vid tanken på att det jag skulle uppleva om jag tog det blåa pillret aldrig skulle kännas riktigt verkligt.

[Finbel]

Jag står fast vid detta:

Tre världar

- Verkligheten (Här bor robotarna) (och här sover människorna)

- Animerade Verkligheten (Hit låter robotarna de människor som har ett behov av frihet och att revoltera komma, för att stilla deras behov.)

- Animerade Fantasi Verkligheten (Här bor majoriteten av människor)
_______________
och nu talar jag inte om någon verklighet som "om man tror på den existerar den" och annat mumbo jumbo shit, utan jag tror att det VAR såhär, rent fysiskt, bara att de aldrig sa det rakt ut i filmen.
_______________

[vinröd]

Tillbaka till ämnet.

[vildavargar]

Ja, som jag redan sagt så skulle jag hellre välja att leva i verkligheten, hur den än såg ut och göra mitt yttersta för att förbättra den. Fast jag antar att sådant är så mycket lättare att säga än att välja att göra. Jag skulle iaf inte vilja leva i en halvdan skenverklighet och inte känna/leva fullt ut. Så det blå pillret då?

[vinröd]

vildavargar, så vitt jag kommer ihåg skulle det blå pillret få Neo att glömma samtalet han haft med Morpheus. Alltså skulle han aldrig veta att han inte lever "på riktigt", och han skulle antagligen uppleva det som att han lever och känner fullt ut.
Eller lever man inte fullt ut om det nu är så att man lever i en skenverklighet, även om man själv tycker att man gör det?

[Finbel]

vinröd Men var är "leva fullt ut"? Jag menar, att sitta i Zion och ruttna bort, eller leva loppan i the Matrix, ovetande om att det inte är "äkta"?

[vildavargar]

vildavargar, så vitt jag kommer ihåg skulle det blå pillret få Neo att glömma samtalet han haft med Morpheus. Alltså skulle han aldrig veta att han inte lever "på riktigt", och han skulle antagligen uppleva det som att han lever och känner fullt ut.
Eller lever man inte fullt ut om det nu är så att man lever i en skenverklighet, även om man själv tycker att man gör det?

Ja, men i stunden på han ska välja så vet han. Man vet visserligen inte om att det är om man lever ett tryggt men ofullkomligt liv efter att man valt det, men det lite beside the point eftersom det nu handlar om stunden då man ska välja.

What it all comes down to är om man vill leva ett tryggt omfullkomligt liv där man inte gjort det mesta möjliga av sin existens, men där det däremot är någorlunda tryggt och trivsamt. Visst, man kommer inte veta om dess ofullkomlighet eftersom man inte vet vad man missar om man levde på riktigt, men ändå.

Det lite som att våga följa en dröm, som innebär att man måste ta en risk. Du lever visserligen tryggt och i ovisshet om hur saker skulle kunna vara om du bara vågade ge dig ut i livet och göra det mesta möjliga av det. Men, ja, om du inte vågar, så löper du visserligen ingen risk av att skadas på något vis, men om du lyckas uppfylla din dröm så för du kanske uppleva något fantaistikt som du inte ens kunnat ana om du inte vågade ta risken?

Ja, livet kan för det mesta vara skit men hellre ge verkligheten en chans, än att leva ett liv som aldrig skulle kunna bli riktigt spännande eller underbart. Även om man nu aldrig skulle sakna något i den trygga tråkiga bubblan. Så, fortfarande det blå pillret.

[vinröd]

Finbel, sluta stjäla min poäng!

vildavargar, jag vänder mig mot din syn på egenvärden. Jag kan till stor del hålla med dig om vad du säger om att följa sin dröm. Men jag tycker inte den liknelsen till fullo går att överföra till Matrix-dilemmat. Du utgår ifrån konsekvenserna i ditt dröm-exempel, men ur något slags idealistiskt förhållningssätt när du ska prata om Matrix.

Saken är ju just att man i Matrix kan känna lika stor lycka som man skulle kunna i den verkliga världen. Däremot verkar ju den verkliga världen när Morpheus först beskriver den för Neo för, om inte hotfull, så osäker. Man vet vad man har men inte vad man får.

När det kommer till att uppfölja en dröm kan man exempelvis gräma sig ifall man inte gjorde det. Men om man inte vet om att man inte uppfyllt en dröm, och att drömmen över huvud taget existerat (vilket det i Neos fall hade varit ifall han valt det blå (!) pillret), blir det i min mening oväsentligt ifall man uppfyllt den eller ej. Det är ungefär som om man drabbats av en total minnesförlust, även om man har upplevt det, är det inte en del av "en själv".

Menar du att Neo har något slags ansvar gentemot sitt senare liv ifall han valt det blå pillret?